My life as a blogger

Slanger mig handlost ut i lejongropen. I'm a blogger. En asikt om allt ocn inga problem med att lamna ut mig sjalv toltalt.

Inte riktigt. Men nastan. Man lar vara ratt forsiktig nu iborjan. Speciellt nar det galler att namna namn, men om ett tag nar man arrad. Da javlar. Namedroppa till hoger och vanster. Gozzip is a part of My life. Passande att man ar i Aussie dar folk frossar i kandisskvaller. Bladets Daniel Nyhlen hade flugit runt i en enda lang orgasm utan en endaste tanke pa Stureplan.

Mer an tre manader i Sydney.

Igar lamnade jag mitt hem. Addison on Anzac. Detta motel som jag levt i, alskat med och hatat. Baddsoffa, inga kuddar, kackerlackor men en alskad cola-maskin utanfor.

Minnen fran Anzac som kommer fastna:

Jag och Axl delade nyckel vid tva tillfallen nar jag kommer hem efter nattliga utsvavningar, ligger Axl dackad och oformogen att slappa in mig. Da jag lagom berusad gar och vacker Kinesportiern som forsoker lasa upp dorren, detta funkar dock inte da han ej har nyckel. Frustrerande ar det ocksa att jag hor Axls mobilringsignal genom dorren nar jag ringer. Timmar strovade jag runt i Kensington och invantade dagen.

Alla vara matcher. PES radddade manga stunder. Samtidigt som det baddade for irratation och bitterhet pa ett sant dar satt som bara killar kan bli nar dem forlorar i tv-spel.

Axl hade med sig ett styck PlayStationkonsol fran Sweden med vart favoritspel PES(pro evolution soccer).

Frenetiskt irrreterande idiotkommentarer och fragor fran "vanner" under film tittande.

Olvaggen. Vi byggde upp en vagg av tomma olflaskor. Det var dock inte vart besvaret nar man vart tvungen att bara ner 200 tomflaskor till soptunnorna.

Vi har haft en bra tid pa Anzac i Kensington. Och det ar lite med tararna i ogonen som man lamnar. Kommer mest sakna narheten till favvobeachen Coogee.

Flyttade in till A och A igar. Sydneys mysigaste lagenhet, antagligen. Dem ar i Melbourne over helgen. Sa jag och Axl far en chans att forvandla deras paridyll till en ungkarlslya.

Har dock inte packat upp mina vaskor an, da jag plotsligt fatt ett sug over att soka mig till lantligare breddgrader for att utfora slavarbete och fylla pa penningpungen. Tycker det ar sjukt drygt att ga runt och visa upp sig infor potentiella uppdragsgivare. Funderar starkt pa att dra till ett plantage, slita. Knega med svettiga tyska backpackers och tjana ihop en liten hacka. Ar dock jakligt deprimerande att lamna Sydney. Ska nu under helgen gora research och ev. sticker jag efter helgen, eller inte. Min framtid lika ovis som en smhiprognos.

Ann Nicole Smith dod. Laste att USA var i chock och tarar. Dem kan vara lugna, det finns hur manga hjarndoda bystdrottningar som helst att gotta sig at. Linda Rosing bortskankes annars mer an garna + Fadde pa kopet.

Axl till NZ pa mandag. Kanns ratt att ga skilda vagar, aven om vi haft jakligt kul sa blir det duktigt intensivt och pafrestande emellanat att vara nara en manniska under sa lang period.

Fick ett mail av Sophie blev glad. Tills jag oppnade det och sag att det var ett massmail. Hatar massmail. Forbjud for alla utom mig. Idiot som jag ar sa svarade jag pa det. Patetiskt. Annu varre var en sak jag sag pa hennes maillista, ska ta det med henne sen.

Nu ska jag reka infor min framtid. Sydney eller plantage? Lycka eller Svett? Pank eller Kosing?

Peace