Boll In da park

Efter nara fyra ars franvaro entrade jag dem stora fotbollsarenorna igen. Arenan var Rush Cutters Bay. En park som ar vackert belagen vid en smabatshamn som far Sibbarp att likna ett badkar. Jag och Axl gick ner pa mafa, ditledda av myror i byxorna. Val dar nere oppnar sig ett bollspelande hav av sydamerikaner, europeer och afrikaner. Ett fatal Aussies skymtades ocksa. Jag och Axl slanger oss ivrigt in i forsta basta match. Axl tar backen, jag forsoker hitta min Zidaneroll bakom anfallet. Axl styr och staller med pondus och sina statliga 1,96cm. De sma sydamerikanerna flyger som dammtussar nar Axl stangar fram pa basta Mjallby mane. Jag kanner nastan direkt att bollen vill inte min vag. Den studsar at fel hall och frustrationen stiger. Efter ett tag blir det lite battre, stabbar fram som en Micke Roth pa offensiv utflykt. Tva tunnlar kunde jag stoltsera med efterat. Motstandarlaget var en brokigsamling. En kille sag ut som han skulle ga ut pa scenen med G-Unit. Sjukast var en sydamerikan. Han hade argentinatroja, tysklandshorts och Robberto Baggio 94-frissan. Och var det samsta jag sett i hela mitt liv. Alla var jakligt seriosa, korde med fotbollsskor, benskydd och hela kittet. Ax iford skateskor for dagen, och jag i jogginskor gjorde dock inte bort oss. Mitt namn var Federer. Det var vad dem kallade mig i alla fall. Jag hade tennishorts, vit pike och BANDANA vilket ledde till att folk spontant borja ropa Federer.

Laste att The Ark tar schlagerfestivalen med storm. Haller hart pa dem. Ser min relation till The Ark som javligt personlig efter var "echo"musikvideo.